Norrländska Korrespondenten – 10 april 1858, sida 2

porten, och då hon såg sin wän nalkas, gick hon henne nägra steg till mötes och helsade henne glådtigt med följande ord: Sd dag min kära Adele. Hwilfet lyckligt möte så tidigt. Hur mår du? mFörträffligt, Anna. Hwad dig angår, behöfwer jag ej fråga dig efter nytt: du är helt strälande af glådje. Verkligen! Nå wäl, mitt utfeende bedrager ej. Jug finner mig lydig, lyckligare ån jag fan beffrifmwa. msyvarföre det då? Tyder du utt mä dret i dag är få sårdeles förtjufande Det är möjligt, Adele. Hör: du wet att jag ej har nägra hemligheter för dia; det är nu endast en timma fom jag warit på benen och jag har redan besökt 20 fattiga hushåll, och jag bar fett elände, elände mäktigt att förkrossa ett hjerta; hunger, köld, siukdom, brist på fläder, på allt slutligen. Det är otroligt! Huru högt prisar jag ej Gud fom gifwit mig förmögenhet! Finnes det i werlden ni gon större njutning ån att funna göra en smula godt. Du predikar rätt bro, Anna, och med fådan salfwelse, att man kunde få lust att gräta; men, ehuru jag gör full rätt.