Swenska kyrkans utsigter. (Forts. fr. föreg. N:o.) Wår andra önskan är ödmjukhet hos kyrkans medlemmar. Också detta ord skall göra anstöt. Hwem will nu för tiden wara ödmjuk. På fin höjd år man i de betydelselösa flutorden af ett bref en ödmjuf, en ödmjukaste tjenare, och till och med detta synes numera mången för starkt. J ord, fom något betvda, liksom i handlingen och i lifwet, låter man ödmjukheten helst saknas. Det heter, att man inför menniskor skall wara fjelfftändig och blott för Gud ödmjuka fig. Nog riktigt; men männe ide äfwen för Guds wilja, för gudomliga anordningar och inrättningar, för gudomliga skicelser? gäller wår ödmjukhet blott den osynlige, från jorden frånwarande, i himmelen fördolde Guden, få blifwa mi ide mycket deraf beswärade. Och ån mindre beswärar of ödmjukheten, om wi antingen i werlden eller i oss sjelfwa, i wåra egna tycken, wår egen wishet, wår egen herrlighet hafwa wår Gud. Den Guden, eder rättare sagdt de Gudarne förtjena ingen ödmjukhet. Men låta wi Gud för oss wara uppenbar, i Hans Son, i Hans ord, i Hans sakramenter, i Hans skapelse, i Hans förordnanden, anstalter, säledes oc i naturen, i staten, i öfwerhets., familjer, föråldras, husbonde förhållanderna, få ödmjuka wi of för dessa. Till dessa anstalter hörer oc kyrkan. Den som i densamma ej ser något annat än en lågt mensklig anstalt, till och med en skadlig anstalt, en anstall syftande tid men. niskoförståndets förmårkande, menniffofri: hetens inskeänkande, den ädlare mensklighetens förstörande, den kan naturligtwis ej för densamma känna någon ödmjukhet. Den fom åter sätter den blott något lö gre, den fom gör den till ett aftal mellan menniskor, till en öfwerenskommen ord: ning8s och polisanstalt — få fom mången anser staten — den fan ej förneka densamma all undergifwenhet. Undergifwenheten blifwer from och glad ödmjukhet, om man fan förmå fig att anse fyrfan fom en sannt gudomlig anstalt. Få wi ide anse den fom en fådan, har den för oss ett ringa wårde. Wi fe i densamma den af Gud benådade menniskowerld, fom fått del i Guds Son, åt fig fätt Guds ord öfwerlemnadt, fom har tillträde tid Guds sakramenter, fom fått en helig ord: ning åt fia anwisad, och fom genom alt detta fått fig uppdraget att bland mennisior uwreda gudomlig nåd, helighet och wälsignelse. Derföre att wi fe detta i fyr: fan, tro wi henne och allt det guddomli ga i henne — ide det menskliga, ide de