Norrländska Korrespondenten – 10 april 1858, sida 2

med sänkt hufwud och näsan nedstucken i de uppslogna rockkragarne, andades småknotande i sina stela fingrar, ot tid ningskringbärarne i sina forta rockar, gins go med hasliga steg, släende tillsamman sina starka armar. J samma ögonblick vasserade en ung dame längsamt twärt öfwer Rue des Baxvaques; def innebyggare woro utan twifwel henne wäl kända; ty man säg benne ingå uti flera af de dåliga husen och årertomma ut efter några minuter, alltid med en mine af tilfredsssällelse. Ea werderad kappa af satin omgaf hen: neg fina lemmar, en fammetshatt beräd: te det eleganta hufwudet oc omslöt behagligt de owala kinderna, fom blästen låst purprat; en läng boa slingrade fig omkring hennes swanhals och hennes små wackra händer dolde sig i en muff af mårdsskian; hennes gång oc hådning tills kännagafwo ett högre ständ och hela hennes yttre betecknade rifedom. Hon bee fann sig vå tröskeln till ett hus af ringa utseende och war färdig att gå in, då hon wid hornet af gatan warseblef en af sina närmare bekanta; hon wände sig lifligt om, wantade några ögonblick nåra