Norrländska Korrespondenten – 7 april 1858, sida 3

jar. Från Fablun skrifwes härom i Dal: vlen under den 29 Mars följande. Såsom bewis på det lagsökningsraseri, som på senare tiden wisat fig inom lånet, före tjenac onnämnas att lagsökningarnes ans tal å härwacande landskansli får i år re dan uppgår till cirka 2.300 stoten. Äfwen från andca orter, såsom Kalmar och Blekinge lån, äfwerklagas sam na förhållande, få t. er. uppgick lagsokningarnes antal i sistnämnde lån under årets twän ne första månader til 1,080 st:u. Detta lagsökningaraseri under en tid, då pennin: gar ide kunna erhållas ens mot säkerhet, mäste naturligtwie öka eländet och föra förtroendet äfwen till dem, fom anstränga alla krafter och anlita alla medel, fom stå dem til buds, fastän förgäfwes, för att urpfolla fina fördindelfer, och detta i få mycket högre grad, fom de orimliga lage söfnings och utmätningskostnaderna gans ffa betydligt öka den lagsoktes skuld. Til: fommer få byfåttning, fom oblida fors dringsegare sällan underlåta att påyrla, och hwarigenom gåldenären nåstan helt och hället såttes ur ständ att göra unvå gar för betalandet af fin stuld, hwilken twärtom okas; få blir den fattiges belägenhet dubbelt swårare. Att en födan strånghet aanwändes emot dem, fom kunna betala, men ide wilja det, lår wål ingen flandrog men det år för åårdt, att den tillämpaa vå dem, som weterligen och bewisligen jafna förmåga att betala, helst Då tiderna äro sädana, fom för nånvar rande. Många fordringsegare fåsta wisserligen, till heter för deras hjertan, afse ende på tyllfa förhållanden, men de fins nad ajwen, hwlta ide göra det. Hwar och en will hafiwa fits Det är dåre font och rätt. Men om detta fur lunde ere hallas genom att lemna gäldenären sä läng tio, att Han kunde betala, wore det wål båttre, än att bringa den för tllföl: let insolvente till tiggarnafwen och ändå ide erhålla detta fiut. — — — — — eufaldige Jätten och den tloke Dwergen. Sannfärdig berättelse om det stora Swrrige och det lilla Hamburg. (Forts. fr. föreg. N:o.) Såg hafwa wi warit dumma fordom dags! Tillräckligt synes det ide, emedan wi ännu i dag göra precist på samma sätt som wåra forsäder, fast i en annan genre. J stället att förr i werlden sjelfwe byg: gå fartyg, och med dem hitta wågen ef ee ——— —