platsen. Salsen må sälunda tills widare bero på fig sjelf. Wid def uttalande åco wi ej dlinda för de olägenheter, fom det fungliga episcopatet fört med fig. Wi weta mycket wål, att det ej alltid oh i alla stycken warit ett fulltomligen godt. Men Det Ar till:ka mår innerliga och starka of wertygelse, att olägenheterna skulle warit wida flera och större, att måhända swensk lyrka i ordets egentliga mening ej skulle sunnits, om den ej stätt under ett konungsligt eviscopat. Och med denna öfwertys gelse sammanhånger den andra, att denna styrelses fortfarande år af stor wigt for wår fyrkas framtid. Men skall den för denna wara till wälsignelse, få bör den wara en styrelse i wishet och kärlek Till wisheten hörer in sigt och kraft. Man skall weta hwad som år rätt, hwad evangelisk tyrkas wäsen och ordning innebär, hwad med bewarande af detta wåsen och denna ordning fan åt de såkallade tidgfordrin: garne ejterskänkas och hwad fom bör dem förnekas. Och om man wet detta, jå skall man hafwa kraft att derefter handla. Man skall således ide frukta för dagens windkast. Man skall ej låta skrämma fig af de oförständiges eller fiendtligt sinnades strån. Man skall ej låta dära sig af deras smekningar och förespeglade bewägenhet och lof. Man fall ej mer ån wår egen ordning det tilldier taga utlandets ord: ningar till mönster och föresyn. Men för ett stadigt ägande och utöfwande af dens na iusigi och denna krafr fordras ett tredje, som af allt år hos kytkans högsta organ det mest önskwårda: wärma och färlef för christendom i dass helhet, för evangeliskt-. luthersk christendom isynnerhet, och deriill för swensk fyrfa Ac hufwudet sitelt och dödt, så stelnar snart hela kroppen. Låter en tyrkas styrelje fig behertska af påträn gande indifferentism, matertalism, wetldsfinne, få skola dessa snart ur lyttan för: jaga allt werkligt och sannt christendomsuf. Att wi for sådant warit i fara, kan omöjligen fornekas. Man tänke på Gu staf den iredjes tider, i hwuka dot från de förflutna någon sans, någon god fånsla, man skulle funna säga, någon hetjo fam råddhaga mar öfrig. Man sänke ock på wåra egna, Wi wilja ej hår afgöra, huru mycken insigt, kraft och kärlek till luthersk fyrfa, fom uttalade sig i det af wår kyrkas högsta episcopat gjorda förflag till religionsji:het för Swerige. Wie wilja blott önska, att ett sådant förslag från det hållet aldrig mer må återkomma. Sondring och förstöring bana fig nog wåg utan att de behöfwa utgå från den, son ff. sammanhälla och dewara. Ett far wgs högste befälhafware swiker i omwård nodens pligt, om han swiker i trohet oc färlef, och skulten faller tyngst på honom om fartvget går i qwaf. — Må ide hele de underordnade organerna swika. Der hagsta fan ej fullgöra hwad den åligger om de unterordnade swika. Men trobe och kårlek hos den högsta fan framlocka fan framtwinga trohet och kärlek hos d underordnade. (Forts.) — Från ala landsändar klagas öfwer det alltmer wåxande antalet af lagsöknin i