Det duger ide att bjuda Skänska bön: derna bränwin i wåra dugar, det år ens daft til för mobben och trashankarna. Men wid bordet i Bosgärden pimplas de man på ölet med temligt allwar, få att det slutligen började wärma om öronen, oc) det war nära på wippen att man fått fig en ordentlig blyhart hos Hätan Wifwesson. — Wadra barn du har, min bästa Håkan, yttrade Konungen. Twå söner och twå döttrar, det är näsian hwad man skulle kalla för önskebarn. — Ja Gudskelof, swarade Häkan. Den der pojken är äldst och kan kallas för Kronprins, han ffali ärfwa riket efter fin fader, men den yngre vojken får soka fig ett litet rike för fig sjelf utom fådernegården. — Rå än flidorna då? — Har ingen fara med dem, fortfor Håkan. Då flidan har något ant bjuda på, får hon allt friare, och det är ide med oss fom det fan wara för dig oc dina gelikar att du får söfa efter qwins na od lyda från ett fremmande land. Det måtte fan wara en fådan Iefnadss träl.