Norrländska Korrespondenten – 27 mars 1858, sida 3

Nästan allt hwad, som åtes wid samma tid, ifrån påskalammet till wanligt hud hallsbröd, har någon syftaing på wår religions mysterier. Så är det äfwen wid jul, pingst och andra kyrkans flora fester, likwäl med passande förändringar af rätter och former. Neavolitanska fols fet har ihärdigt bibehållit alla dessa gamla plägseder, bwilfa nästan i Euros pus alla öfrige länder smäningom blif: wit oslagde. Neapels innewänare hafwa ännu qwar deras korkoanotarioner på de maträtter, fom måste tillredas och äro afpassade för hwarje särskild fest, och de funna alltid sägas äret om genomåta en furs af kyrkofronologi och tro. Äfwen den fattigafte bemödar fig att vwidmafte hälla dessa gamla brut, od pinar fir mage en hel wecka, för att fuuna wid nästa fest plåga fig med tillbörliga ingredienser. Hufwudstadens folk MNeapolitas narne och i främsta rummet mafaronids tarne, hwilka snarare äro bekante för fin sorglöshet, göra dock alltför stora uppe offringar i detta afseende. En karl sålde en gång sin enda tröja, för att kopa zeppoli och spezrato till päsk; och en annan gjorde fig af med fina fängs