Norrländska Korrespondenten – 20 mars 1858, sida 2

A2 AN han förmodligen war befant, ehuru dens ne hade aldrig omtalat det; men wördnaden höl honom tillbaka. Från en helsning funde han dock ej afhälla fig; den uttryckte lifasi mycken färlef fom bögaftning od beswarades af Vernet med få stor wänlighet, att det gjorde den ärlige Cisassaren godt ända in i själen och han började anställa en jemförelse mellan dens ne berömde hofmålare och plankstrykaren Petetin, fom war ofantligt högmodig, medan Vernet hade wisar sig likaså mwänlig som nedläten mot honom. Jean kunde knappast afbida den stund, då han åter skulle begifwa fig til Vers net. Sorgen öfwer hang förflyttning till Afrifa, der han skulle komma i mör dande strider med Kabylerna, gjorde honox alltjemt swärmodig; ty den öfwertygelsen hade inrotat fig i hans själ, att, om han med lifwet fom ur firisen, få stulle han dock duka under för det brännande klimatet, emedan redan fommarbettan i Franfrife märfbart undergråfde hans helsa. När han då tillifa tänkte på fin fåra bedagade mors fullkomlig: öfs vergifna läge, få blef han ofantligt äng. lig. Några nya försöf att erhälla fitt MM mm AA D