nu för tidigt. För konstnärens skapande werfsamhet äro dessa stunder de dyrbar raste, od Horace Vernet war få upptas gen med fitt arbete, att han ej märfte, att nägon inträdde i rummet. En hosta, fom den betraktande främ. lingen förgäfwes föfte qwäfwa, förrådde ändteligen bang närwaro. Horace Vernet wände fig om; framför honom stod med strälande ögon en Vin. ceonerjägare. Wid pylika besök war målaren id wan. Med sin starpa och genomträngans de blick betraktade han uppmärksamt den wadre ynglingen, od) de äkta tyska dra gen, hwaraf han hår fåg en trogen typ, giorde på honom ett ingalunda obehag ligt intryd. Jean, ty det war han, flod der ett ögonblick förlägen och slog med jungfru lig rodnad ned ögonen; då mälarens ut tryckfulla blid Hwilade på honom. Men då ban fid fe, att denna blid war ånda igenom wänlig, fartade han mod, helsade wördnadefull och bad om förlätelse för fin dristighet att inträda här. Jag har, jade han, sedan han ge nom målarens förekommande wänlighet