Norrländska Korrespondenten – 24 februari 1858, sida 3

drinfare och frossare skola utarmas. Låtom of; derföre alla tada Gud under den mulna dagen, likasom under den flara! Han år en rättwis Gud, men Han år också en god Gud. Om wi hafwa fe lat under de förra åren, men battra oss under detta, få förlåter Han of säkert och gifwer of åter fin walsignelse, utan hwilfen wi ju med wårt arbete ingenting funna förwårfwa efter sertjena. Men uti en sådan bättring hårer, att wi lagga bor: drycknskap och stosseri och sloseri och låt tja, och blifwa arbetsamme, nyktre och sparsamme. Wi blifwa då bättre karlar här i tiden och kunna med större lugn tänka på ewigheten. SÅ tror åtminftos ne jag. Men nu glömmer mången få fnart en god warning, och ou den goda tiden i dag återkomme, skulle wäl de flesta tänker jag, i morgon wara lifa lata, sturska och supiga, som förut. Det är derföre godt, att den mulna dagen ej år alltför fort; Det är godt, att straffet swider, annars skulle det ide aktas, utan snart glömmas.