bonden föddes och fnart blefwo tama som husdjur. Efter en tids förlopp, sedan den ena af kalfwarne dött och bonden sålt den andra, blef han af länsmannen i orten tilltalad för oloflig elgfångst och af Nord: marks häradsrätt dömd att böta 50 rdr bko samt med 20 rdr bko godtgöra wåre det af den ena elgen, fom omkommit, och till jagtkassan öfmerlemna de 100 rdr rut, fom han erhållit i köpeskilling for Den andra. — Upsala-Posten gör följande reflexioner öfwer Privatbankerne: Med hwarje postdag läser man i lands ortstidningarne artiklar, hwilka uttala missnöje och harm öfwer dessa penningeincättningars åtgårder. Hwad man al: drig will förlåta privatbankerne år den skoningslösa egennytta de samt och fynnerligen lagt i dagen, och man anser denna wara få for, att den genom fin öfwerdrift lurat sig sjelf, fårilmida fom bankernes direktioner med sina ätgöranden endast afsett fördelen för ögonblicket, ej för framtiden, endast sökt tillförsäkra aftieegarne säfer utdelning för det löpande året, utan at taga i betraftande, om dermed jemwål låte fig förena utsigter till forts farande winst. Man anfer, otillbörligt nog, att privatbankerne, då de kunnat gif. wa fina altieegare 20, 30, ja t. o. m. 50 pr. (fådant lärer det lvckliga förhållandet wissa år wara med Målarprovinfernag banf), stå i någon förbindelse til de fringe liggande orter, från hwilka dessa winstisummor ingått till dem, och att det jär ledes ej warit mer ån en gård af billig erkänsla från bankernes sida, om de med fin fredit förskaffat behöfliga kapitaler och spridt dem i rörelsen, om ån, i följd at den swåra tiden, med owanligt flora ans språf på de såkerheter, fom wid läng bes wiljande godkännas, och om ån med föga eller ingen winst å bankernes fida. Ja det finnes t. o. m. de, fom hysa den bes fängda äsigten, att aktieegarne, om de ratt uppfattat sin pligt och sina förbindelser, skulle, äfwen med betydlig förlust for fig under någon fortare tid, hafwa hällit penningar tillhanda, något, förmenar man, hwarmed brer aktieegare wåäl kunnat stå ut, Dä de på ett par eller några få är haft hugnanden att få fina kapnaler förs dubblade. Det lårer ock ej mwara alldeles utan erempel, att äfwen andra rörelfer få widkännas en tillfällig förlust. Eti hand tag från privatbankernes sida åt rörelse och nåringar ffulle, säger man, under den nyss förflutna tiden hafwa wäckt en för banferne gynsam uppmärksamhet och kanske stämt den allmänna opinionen, som otacksamt nog icke är den bästa, betydligt mer till deras fördel, hwaremot wåldfamma stoppningsåtgärder måste öppna ögonen på mången, som förut trott bankerne om gopdt. Men banferne åro offuldiga, de funna ej hjelpa försäkra hir delegare och revir sorer. År detta sant, få hafwa oc pri vatbanferne dermed uttalat fin egen dom. Aro ej privatbankerne få organiserade, att de funna möta den onda dagen fom den goda, hafwa ej deras ftyresmån infigt och — q T SOS EA