tade de alltför tydligt de farhågor fom plågat henne. vYFag will öppna vorten, fade hon, bindrande Richard att gå; hon wille ide att ban skulle fe fin far i detta förnes drande tilltånd, och hastade derföre fielf emot bonom. Collin raglade in, i det samma hon öppnade, famlade sin wåg fram till bwardagsrummet, slog sig der ned i en siol, och begärde cigarrer, win och matten. Johanna kunde icke öfmwere tala bonom att gå Hd sängs, emedan. han hår hade få trefligt han kunde önffa. En timma blef hon på detta fått hindrad, och Richard arbetade allena. Hennes tälamod war nästan uttömdt. Hwart ögonblick synies of wigt, och att få foröda den dyrbara uden, war i höge sta grad pröfwande. Fånande sina tomma, irrande blickar på henne, och sittande i nägra sekunder få rak oc) styf fom en dildstod, åunde han gång på gång beswara hennes bön att han mätte gå till sängs, med: jag går, jag går, wånta bara ett var minus ter. Och hon war twungen att wänta; men då somnade han, och Johanna rus fade honom i armen, sägande: fom,