lärt att i tron bruka densamma. — Dess utom kunde er mans fått wara mycket wärre; det kan wäl wara orrefligt för er, men war ändå tacksam — att wara olycklig någon stund af dagen år swårt, men huru mycket mer wore bela dagens elände? hon afbröt fig här, rädd att hafwa sagt för mycket ur egen erfarenbet, och tillade glädtigt: jag får uppe rigtigt såga, att jag har en ganska stor afining för Herr Willer. Det bhar ni rätt 1, swarade Martha hastigt, och wille han bara lägga bort fina morgonspettakler — IH ni eder wana att swara honom — tillade Johanna småleenoe. Si funnes intet lycligare par under solen, flutade Martha oc) gid hem. I der följande skola wi närmore skärskada hwad Johanna hade att dära. I Kar. Johanna Collin, Månader och år förflöto i sitt jemna lopp, oc de båda hushållen fortforo uns gefär fom förut. Miiller skötte sitt handtwerk med flit och framgång, och Martha, huru mycket hon än tyckte sig hafwa att klaga öfwer, kunde warit ett föremål för