Norrländska Korrespondenten – 6 februari 1858, sida 2

barn, få blifwer det ängsligt och fleamodigt deraf — år det ett trottsigt, få förs härdas det — och i båda fallen få min: skas kärleken och wördnaden för föråldrarna. Martha kunde icke neka detta, men wände talet på kakar, och erkände att hon emot Johannas råd gifwit Richard wäl mycket deraf. Johanna fade att hon wål förstod att det war wälmening af Martha; men, tillade hon, en annan gång ber jag er wara få god och först tänfa efter, innan ni ger några friheter åt minssstackors gosse. (Cänka efter! upprepade Martha. At, min kära fru Collin, om ni wissie hur jag blifwer handterad. skulle ni ide tala till mig om att tänka efter! Min man är nog för att drifwa bort de bä sta tankar fom komma i en menniskas hufwud. Har ni nånfin Hört ett wärre spettakel än denna morgon? Det wore ide lönt att Haga öfwer en sak fom är obotlig, om ni ide hade fett det sjelf. Allt skall ske i ett ardeteg; jag wet ibland ide, om jag flår på hufwudet eller fötterna. Han jagar mig nåftan tid döds; och om jag fäger ett ord, eller ett halft,