Norrländska Korrespondenten – 30 januari 1858, sida 3

små färror til familjerna.) Men Mars tba stod i wågen och ban snafwade emot benne. SHwarför ssäller du big i wägen för mig? ropade ban och knuffade hens ne åt fidan. Jag will ide hafwa några fnuffar. utbrast bon barmset. Dm du hade bela werldens affärer att fföta, kunde du icke göra mer bråk. Öwad tjenar allt detta till? jag får rigtigt stämmas för dig. Detta war nog. Miller råfade nu i häftig wrede, och wånga birda ord werlades. Fru Gren, som war i boden och hielpte till, hörde pela förloppet. D, Martha, fade hon, då de blifwit ensamma — bwarför ffa du säga nås got åt Miller, medan han är ifrig? är Det ide för ömkligt, att man ide kan hålla tand för tunga, när få mycket bevor på att man är siilla? Sm du indentina bade sagt, få bade han warit wid lifa godt lynne igen, få fort han bara bade skickat af gossarne. Godt, godt, fade Martha, fåg ingenting. Miller glömmer bort det utnan qwållen, oh hwarom icke, hwad lonar det att bråka derom nu? (Forts.)