Zdlitat om tyz. Mn , dyrt Ordet lyr hor, likasom många andra satt från frammande språk hemtade ord, NU sser mera blifwit få införlifwadt med wårt I per. get språk, att nåstan hwar och en känner och def; betydelse, äfwensom att man ide med per något motswarande swenskt ord fan fule het tomligt uttrycka det begrepp, man egentliI år gen fåftar derwid. Det betyder ide alle-hel nast en lysande prakt, utan äfwen Öfwere I per flöd, yppighet o. s. w. Det år illa, att faf wi för swenska språket hafwa lånat så många utländska ord — wi haswa alldeles för mycken lyr, i detta fall — men ock det år ånnu wärre att wi hafwa få myc I ao fen böjelse för lyr i wårt lefnadsså:t. sta Lyren hotar snart, att blifwa nåra lifa ka un förderflig för wenska nationen, fom brän sig winet, och då få många röster med råtta nå höja fig emot det sistnämda giftet, torde sis det ej wara ur wågen, om åtminstone fö någon höjer fig emot det förstnamnda. ft YIde år det win mening, att uttala förs pe fastelsedomen öfwer all flags lyr, så wida y. man med ordet lyx menar allt fom stråtfer fig utöfwer de aldra nödwåndigaste 4 lefnadsbehofwen. Jcke will jag, att wi m sasom fordom Spartanerna, skola förbju-te das begagna andra werkiyg ån såg och de yra till wåra boningshus och möbler, på et det de måtte blifwa utan all slags prod ij. nad. Derigenom skulle man förqwåjwa st handtwerk, konst och slöjder, samt uppe muntra råheten och okunnigheten. Detta wore, att wilja närma menniskorna till ig djuten. Dessutom måste man medgifwa, att hwad som år lyr för en år det icke för en annan. Man kan icke begåra, att de högsta mån i staten skola lefwa såsom torpare, efter att en rif och föraäm mans rod skall wara sturen ur samma tygftyc: fe, fom en dagowerkures. Men vet år mot den skadliga, den onödiga lyren, mot det hos alla samhällöklasser öfverhandtas gande begåret att lysa, att lefwa utöfs wer fina tillgångar, att heldre anwända fina penningar vå glittrande granlät och nymodiga öfwerflödswaror, än på redbar ra fafer, att heldre nefa en nödställd life en ringa skärf, ån att neka fig sjelf nm lyrartikel: det är mot detta, för själ och sinne förstörande onda, en gråns borde sattas, om det år möjligt! 2 hn a si 4 t i I Äldre versoner försäkra, att i deras barnår war lur, i den betydelse den nu eger, en temligen oländ saf. Wisserligen säg man då, som nu, mönga praktfulla och oerhördt dyra arbeten, afsedda endast till prydnad, många öfwerslödswaror, och någon gång fora summot bortslösas på måltider och nöjen. Men man fig fål lan eller aldrig den fyr, fom en dast stråc. fer fig till det yttre skenet, hwilfet endast beftår uti, att anwånda allt hwad man eger, eller fan anskaffa, till grannlåt eller en skenbar rifedom, fom i sjelfwa werket ej finnes till; ej heller den nu för tiden wanliga äflan att lefwa öfwer sitt stand, ännu mindre, att l. fwa öfwer fina nä gängar. Twertom satte hwar och en wårde på sitt stånd, och sitt yrke, ansåg för en heder att i lefnadssätt, klädedräg och wanor iakttaga det bruk, fom af ål der tillhort desamma och passade för def ställning i samhället. Nu är förhållande motsatt: handtwerkare af alla veken wilj lefwa fåfom förmögna fabriförer, en hand lande, fom nyligen på kredit har anskaffa titt laaer och börjat en obetydlig hande