Du met att jag bar få mycket att göra vå Mändagarna, att jag ei wet hwart jag skall wända mig. Om jag bade bundrade händer, woro de ide för många, och få står du och pratar bort tiden med hwar narr fom kommer i din mwåg. Jobanna Collin år ide mer narr än bu, swarade bon. Hwud är det här för wäsen om ratt ingenting? Är mitt bandtwerf rakti ingentin? Sa, hwad tjenar det til att forma så mydet för det? det lår ide wara mer att göra än du gerna mill ha, skulle jag tro. oo Omwem frågar dig hwad du tror? genmålde Miller. Se få, fyll den fors gen — den gossen har wäntat en half: timma på bröd — fe efter Bankers nota, som skall stickas i dag i stället för om Onsdag. Werla der en fempundsnot — se der, tre större guldmynt, tre mindre, och det öfriga i silfwer; få, subbla icke. Till hbwem? frågade Martha, Hhwart stola de flidag? : Omwad hindrar du mig? ropade Mil: lir otäng. Til Altorp, säger jag. Stå nu ide hela dagen dermed — fan du