— leka med bennes barn, når de återwändt från skolan. Hon hade ett kalas åt dem, bet war en fin kafa fom bade misslyckots i bakningen, och derföre skule barnen få den. Johanna gaf sitt samtycke, men anhöll allwarligt att Richard ide mätte få åta för mycket. dar ide rådd, fade Martha, det blir ide för mycket ät någon, om hwar och en får fin bit. Men hwad tjenar Der till att wara få noga i sådana fmåsaker? iag sager, om man bar en traf. tering att ge ett barn, få må han få den; får ban inte annat än en smula att fmafa på, få blir det honom mer ett straff än ett nöje. Det är ita nog ott jemnt wara sjuf och krusslig, och ha en mage som ingenting passar — dess mer att man skall hwarje minut påminnas derom. Midard år man wid fådant aterhåld, fade Jobanna, jåg bonom biott firart att han icke far mer än ni gifwer honom på en gång, så blir han nog nöjd. Härwid hördes Millers dånande röst, fom rovode efter Martha, en, twå, tre gånger. Ändtligen fom hon. MSymwad stal du få och sqwallra just vu för? ropade han henne till mötes.