Norrländska Korrespondenten – 27 januari 1858, sida 3

de till affärer, att wäsnas, ryta och snäsa omkring sig, od bringa, en hwar ur fatt ning med fina häftiga ord och åtbörder, kanske häftigare än han i sinnet war. Men wid dessa tillfällen hade Martha söllan något undseende, utan tog allt åt fig, och ansåg att detta war en olycka fom ide kunde hjelpas. Hwad fom när stan endast war ett öfwerdrifwet fått, togs och ihågfoms säsom bittra förolämpningar, och på detta sätt kallnade få små ningom, den hjertliga tillgifwenhet, fom werkligen funnits mellan makarne. Martha behandlade fina barn på fått och wis lika fom fin man. Hwad angick wården af deras personers och kläders snygghet och ordentlighet, war allting oflanderligt. Men hwad som annars angick deras uppförande, det ansäg hon ohjelpligt, det tjenade ingenting till att bon derjore gjorde fig beswär. Barn äro alla oordentliga och olydiga, få res sonnerade bon; ywad war det wardt att rätta dem? Om bon jemnt Höll på att tala och förmana, ywad tjenade det tid? blott art förarga henne sjelf och dem; nej, bå:tre att de fingo göra efter fin hufwud, än att de stulle fomma att fö