Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1857, sida 2

fina barn. Solen lyfte klart öfwer jors den, fom nu låg liksom bäddad i ffinande hwita lakan till fin wintersömn; och den mörka furaskogen säg sömntung ut också, der den stod med nattmössa af snö på sitt lurfwiga hufwud. Tyst åfte erfan med barnen genom skogen. Allwasamma, ehuru ej dyrka tankar gjorde her ne tyst; de små woro hungriga oc frusna; och hwad Anders tänfte, det wife man intet. Men Polle tänkte på middag, det war klart, ty han fprang af alla krafter bemåt, och hans bjellra pinglade gladt genom skogen. — Snart stod ocksä Polle i stallet, och trakterade fig med jul foder så att de riktigt hördes hur godt det smakade honom. Och enkan med barnen fatt snart wid middagsbordet, och åt af en kostlig rått rykande käl samt kött. Och hur den smakade dem, det fan jag ide beskrifwa. Det wissa är, att Kungens kål ide fan smaka honom bättre. Efter middagen drack man äfwen en tår kaffe på käln, juldagen till heder. — När nu ffymningen war inne och de alla sutto i siugan, dec julbrasan blogfade i spiseln, fade enkan till barnen: