ördningssinne, bestämdbet i wiljan i före ning med raskt framåtskridande mot ett klart fattadt mål, woro hos statsrådet SGandströmer utmärkande egenskaper. Också skall man sällan finna de upphöjda och ådla jälsegenskaperna skönare uppräglade i fjef: wa den yttre gestalten ån hos denne omanlige man. — — — OO Aftonstunderna i Bondgården. (Ur Låsning för Allmogen af C. A. v. Nolken.) Wi lefwa i i ett land der wintern är lång och mörf, och der jordbrukaren således under en stor del of Året endast fan egej na en ringa del af dygnet åt arbete utom bug, och der hang flesta göromål inom densauma äfwen upphöra med ffyms ningen annalfande. Sedan bonden eler hang drängar tröskat några timmar se deras middag, ar arbetet wanligen slut för oagen, och endast kreaturens fordring upptager några ögonblick af den återstå ende långa qwallen. Då, när mörkret stracker sig öfwer jorden och aftonens frid till arbetarens boning, finnas än några timmatr qwar innan sömnen slutar da gens werksamhet och med sitt wålsignelserika lugn gifwer den trötte arbetaren ny kraft till den kommante dagens mödor. Om dessa aftontimmar år det jag hår will tala nägra ord, och dessa ställer jag till den Swenske Bonden. Min wån! jag bar med allwar och deltagande tänkt öfver dm ställning; jag har i mitt hjerta glådt mig öfwer allt godt och frojdefullt den eger; men jag har afwen deruti funs nit fel och brifter. För att bidraga till dessas afhjelpande har sag föresatt mig att deråt egna den sorgfälligaste omtanka. Hwad jjag har att säga skall möjligen klandras af många oc missförstås eller forgåtas af dia sjelf, men ett wårde wet jug dock att mina ov ega; de äro ett for dig roåälwilligt hjertas utgjutelser. Når vet egentliga arbetet år slutat för dagen böra de återstående timmarne — besfa tresliga oftonstunder — ide alldeles sysslolost eller på någor skadligt sått för: drifwas. Under dagens lopp hafwa de olifa göromålen fpridt hemmets innewå nare är skiljda håll, och om ån middagen till en del samlat dem, har detta dod enHaft warit för en fört, belt oh hållet ät måltiden egnad stund. Men når aftonen är inne, då fommet hwar och en från fin syssla för att njuta af fin frihet; då samlas alla — elier åtumnstone funna al: la samlas — omktring kafelugnen eller mid det långa bordet i stugan. Mot dagens storm och regn är man nu skyddad, och