Norrländska Korrespondenten – 30 december 1857, sida 2

för att lära oss känna Guds kärlek och lära of älska Gud.d — — DÅ det är hans födelse fom wi fira i julottan! ins föll lila Maja. — — IJa, fade modren, SHan är jordens ljus; och har gjort lif: wet ljust för of; derföre tända wi ljus wid Hans födelfe. — Och med detfame ma kommo de in i kyrkan, och hela före samlingen sjöng: War Helfad, sköna morgonstund! Men barnen tänkte nu ide på fången De kunde bara gapa och förundra fig. Det war få mycket ljud, få mycket ljus! De kunde knappt fe för bara jus. De fora stora ljuskronorna, fom hängde i mellersta hwalfwet, woro alldeles fulla med ljug, od) på altaret brunno lius i höga stakar. På läktaren war en tät rad med ljug, och ur wäggarne kommo före gylda armar fram, fom buro hela fnips por med ljug, och wid hwarenda bänt brann ett ljug, få att hela stora gången war fom en all af lågor. Hwart man såg, såg man ljud. — Bänkarne woro öfwerfnilla med folk. Der war hufwud wid bufwud. Barnen hade aldrig fett få mydket folk. Och de tänkte att de ale brig kunde få rum. Men det fingo de