Norrländska Korrespondenten – 21 november 1857, sida 3

LKLKLKLKLCLKr?,5 id, tydde wär informator; men hwad gör nu det? man får wål inte wara sa nogråfnad på bonlandet. Dervå följde en ny djup tystnad. Det war ett träfigt folk, tänfte Kalle Utter, funderande på nagot medel att uppigga fist bordsallskap. Ett fådant medel, och hwilfet med nor fördel anwändto bland bordsgäster i bang fars bus, afwensom bland studenter, war an tillwerka sma brödfulor oc) under måltiden fasta dem öfwer bordet på fina grannar eller vifavier. Kulle Utter, äfwen i der konsten mästare, beslöt att genast profwa werfan af detta muntrationsmedel på de närwarande. Guvernanten skulle just bita af en fötrbulle, som hon hade pa gaffeln, när en sådan liten fula träffade henne på nåsan med den effett art hon gaf ul ett rop och tappede gaffeln. J vetfam: ma fom en annan liten fula dansande mot frotens klla mun, efter att ha ilar förbi en brun böna fom styrde samma furs. Äfwen hon ropade til och tappar de bönan. Derefter började fulor hwina tiu höger, wenner och midtät, utan att man säg hwarifrän de kommo.