Norrländska Korrespondenten – 18 november 1857, sida 3

mh få får jag be berin, återtog baronen, att ba rullgardinen nedfälld om morgnarna, så att det inte händer som bet hände i morgse. fHmwad hände vå, herr baron? 30, att min dotter och hennes guvers nant nödgades lemna gården just derc före att min herre behagade wisa fig i en reshabille, fom . . . NRh tusan! war det fröken oh guvers nanten! inföll Kalle Utter; jag tog dem för twå pigor jag. Baronen fixerade skarpt informatorn, likfom för att utforska om det war ironi eller ren enfald. Slutliden lät han ge: nom en gest förffå att det war slut på audiensen, hwarefter informatoru gick. Ungefar en half timma derefter begaf fig baronen ut för att beföfa sitr arbets: folf, hwarwid han händelsewis fom att närma fig den flygeln, der informatorn Hade sitt rum. Han stannade framför det öppna fönstret, lyosnande med för: wäning till några för honom obegripliga ord, fom han hörde den nye informatorn först med högröst forestafwa oc sedan discipeln eftersäga med den ömkligaste tor i werlden. (Forts. — AAAAd eeCA — iiiii—