Norrländska Korrespondenten – 18 november 1857, sida 3

wid första anslagzet af ett par strängar i diskanten. mFår jag tala litet wid herren, infoll ändtligen baronen, afbrytande den mwåde liga exefutionen; war god od följ mig in på mitt arbetsrum. Jag bar bört att det war nägot krakel när herrn fom i går affe, började baronen efter inträdet i der s. k. arbetes rummet. Krakel? upprepade Kalle Utter; bara en bagatell fom jag inte fäst ringaste af: seende mid. Herren har till och med anfett fig be fogad att flå min betjert, forifor baronen. mRappri swarade Kalle Utter; han war syursk, och jag gaf honom bara ett par furrilar. Jag wet det, men will underrätta herren att jag agar mitt folk sjelf, fall jag få finner för godt, och får derföre för framtiden undande mig alla widare furrilar. mUndanbel upprepade Kalle Utter med ett godlynt småleende, åj gubewars! sadana mätte wäl aldrig komma ifråga oss emelan.