Norrländska Korrespondenten – 14 november 1857, sida 2

i barndomen, ide hade det ringaste fam: manhang med Rabenii kameralbok, få gaf han äfwen kameralen på båten, eg nande fig derefter helt och hållet ät det yttre af studentlifwet, d. w. s. pistade upp gesäller och slog sönder fogelbönder, siöng andra basen i studentsängen och handterade de största grotlocken iden s. k. turfiffa mufifen. Efter 2:ne års wistande wid akademien fick han af fin fader, tunnbindaren, fläns geligen befallning att åtminstone taga udda teologiska examen, för att, såsom tunbindarens ord i brefwet iill sonen föllo: få titel af teologiefandidat. Kalle Utter anmälte sig till denna examen och blef examinerad först i kyrkohistorien. D(Wet herrn något om Hupt frågade teologie professorn, efter att förgäfwes ha wäntat på swar, angående fyriomö: tena. Syusfen öslgöthen, swarade Kalle Utter; bonom är jag inte bekant med. Äjaej, äfnej! suckade professorn, run: kande på hufwudet. Jafå, Hussen norrlänningen, rättade sig examinandus; honom är jag god wän och bror med.