kördagsmorgonen (den blefwo de förs undranswärdt lifnöjda för de mödofamt förwärfwade egodelarne. Börsar med tu sentals dollars lågo öppna. En öppnade en påse och strödde omkring guldsand af 80,000 rdrs wärde för hwem som wille taga; men den, som ett dygn förut skulle lyftet gripit efter ett enda forn, fåt allt sammans likgiltigt ligga. Hår och der wägde en simmare i tankarne fin muftel: styrka mot guldets wigt, och njutningar: ne, som han för detta skulle kunna köpa, mot sällheten af lifwet blott och bart; ban wäger och wäger tills han kastar af sig penningpungen och tar på sig simgördeln. Somliga, äfwen wäl uppfostrade per soner hemtade mod ur konjaksbuteljen, förde owäsende, woro i wägen och buros ned i fina fojer, ut hwilka de aldrig uppftodo Klockan 2 på middagen syntes ändtligen en seglare. Det war briggen Maria ne, fom en tiwma derefter låg tätt after: om Gentral-Amerifa. Då hon genom nödsignaler blef underrättad om ånafartvygets redlöshet och anropad om biständ dre jade hon br, men fom hon flöt mycket låte tare dref hon, undan, få att bätarne fingo ett godt stycke wåg till henne. Mid åjynen af briggen utgjötos de första tårarne, har ett af de räddade fruntimren beråttat. Männen wid pumparne fingo nya krafter, och ingen af de råa och wilda auldgräfwarne tänkte på att gå i en båt förrån alla qwinnor och barn woro bers gade. Klockan halj fyra firades twå bår tar ned, men de kantrade genast. Tre återstodo ännu, af hwilka dock den ena war skadad. Dessa tre förde qwinnorna och barnen lyckligt tid briggen. Når detta war skedt och männens transporterande till briggen skulle taga sin början hade mörfret brutit in, och längt innan öfmwerförandet war slutadt fjönf fartyget. Klockan war då 8 på aftonen. En af de öfwerlefwande berättar: Jag hörde ej något ffrif — ingenting annat än wattnets brus och pip når wågorna slogo ihop öfwer fartyget. Natten war redan utbredd öfwer hafwet; men den swartasie natt år fom ljus dag i jemnförelse med det mörker, hwari jag blef Ned: dragen uti det sjunkande skeppets hwirfwel. Jag blef mera döfwad än qwäfd och när jag fom upp i wattendrynet kånde jag nå stan lika stor smärta fom jag hade erfarit 2 djupet. När jag war fommen riktigt till sans, började jag urskilja föremålen omkring mig, wågornas konturet och de fwarta, lefwande punkterna i den — hufwudena af skeppsbrutne, somliga mer simgördlar, försöfande att arbeta sig ut hwirf