Norrländska Korrespondenten – 14 november 1857, sida 2

des på följande sätt. Kalle Utter hatade och förföljde alla andra skolor. Kanske ansäg han sig, liksom Jfraels barn, kallad af Gud att utrota alla som icke kunde hebreiska. Man berättade hurusom han ensam jagade hela skolor framför sig. Slutligen sträckte han sitt utrotningskrig äfwen till Clara skola. Jag, på min tid den starkaste och modigaste derstädes, ansåg mig skyldig att utmana den nye Judas Maccabeus, mötte honom bredwid måns gelsteständet i Clara norra kyrfobacke, men blef efter det mest härdnackade motständ defegrad och hade säkert fått lemna qwar både armar od) ben, om ide mångelskan, hos hwilken jag dagligen köpte firapsfa: rameller, mäklat fred of emellan. Från den stunden blefwo Kalle Utter oc jag befanta, om ej jult få fynnerlis gen goda wänner, ätminstone få länge mina blänar på ben od armar warade. Men Kalle Utter blef med tiden judent, fast med mycken möda. Pan kunde wisserugen något hebreiska, men icke ens så mycket latin och grefiska att han kunde studera till prest, hwarföre han beslöt taga kameralexamen. Men fom Swe. denborgs andesyner, dem han studerat