Norrländska Korrespondenten – 7 november 1857, sida 2

ken, som kanske större delen af Swerges inbyggare någonsin får skäda? ... Har ban sådan här näsa han wår goda kung? ... Nej, de äro, minsann, storo Flud: dare wåra myntmakare, samt och fans nerliga, förutan sjelwa regeringens ide, att krångla bort myntet för 0f. Se få, äro wi nu der igen? Morfar fan då omöjligen försona fig med Ddecimaljyftemeni?! uTecimera mig hit och decimera mig dit! — Jag undrar wäl hwad det gör fön nytta? — Jo! . . . det bår syn för fägen, det. Jag fart här och jemförde mina böcker och råkningar. Jag tulle gubewars, försöka att föra bof på både gamla oc nya sättet; men det går inte ... Det går inte ur fläcken. Huru få, morfar lilla? Huru få? . . derföre att det inte går, begriper du RNRå men då gör morfar ide rätt. Ne nej; jag fan nog tro det. När göra wäl de gamle rått i de ungas tycke? vEler också tmårtom fade jag leende. 3 alla fall måtte wäl morfar medge, att det är bättre hafwa twå, än tre fors