Norrländska Korrespondenten – 7 november 1857, sida 2

war det sådant här ombyte jemt och font, fom det nu år i temperaturen; utan då det war sommar, få war det sommar, oc) når det skulle wara winter, få war det winter; men nu wet man mången gång ide hwilketdera det är, om man ide tittar i almanachan. J alla fall Hör det der icke hit, ty det rå wenniskorna ide för. Nå, det war då ändtligen wäl, mumlade jag helt sakta. Gubben lätsade ej höra mig utan fortfor: Men för att nu återkomma till den andra konsten, du nämde, eller måilarefonften, få må du fåga hwad du will om dess framsteg i mwärt land; men jag på star deremot, att den ännu har mycket lära, så konst den är. Jag skulle tro, att gravering och modellering äfwen bö ra inbegripas under namn af skön fonst — dock — fe . .. fe bara! Besrakte det bär nya myntet, Är det skick och skäl, att sanda wår Oscar, den ffönafte kung, fom nagonsin suttit på Swerges thron, sa ge ment wanställd genom land och rike? ... Jag menar här, uteslutande, i prageln på myntet, det enda porträtt af moners