Norrländska Korrespondenten – 4 november 1857, sida 2

Porten tillslöts efter of, och jag hems tade andan; men andlög föreföll mig den andlige under hela återfärden. På norr bro steg ban ur åfdonet, betalte för ffjuts fen oc) förswann. Jag återsäg honom aldrig. Han hade ide sagt mig fitt namn, men nog gissade jag till detsamma. Några år derefter mötte jag på Rödbororget samma förfånderffa på Danwiks därhus, fom wid ofwan beskrifna tillfälle följt mig genom cellerna, och jag frå gade henne om iillståndet dersiädes med afscende å de personer jag talat med. Både urmakaren och magistern hade wandrat all werldens wäg, densamma för dären fom för den wife. väln den arma mamsellen då? sporde jag; bon med sitt hemska: Jfwarson skall brinna, oc fom ännu ljuder i mir na öron. För ungefär ett halft är sedan lem. nade hon dårhuset, men fullfomligt åter stäld, till läkarnes och allas stora förmår ning, upplyste föreständerskan; men hwad fom wäckte en ännu större förmår ning war den händelse fom är förfnip: