Norrländska Korrespondenten – 28 oktober 1857, sida 2

och soglighet sökt upplysa de wilseledde har det wanligen lyckats återföra dem på råtta wåssen och äklagaremakten har med warsan het och ej annorlunda begagnats ån till hämmande of uppenbart trots ee mot samhallslagarne, ter warningen lems nats utan afseende. Så har en af desse profetet, Mårten Jonsson från Hallen i Hammerdals socken utsti äckt fine andliga forrattningar ända derhän att han bland fine trosforwandter förrättar wigsel till åktenstap, hwilket likwål ide lyckats bättre ån att han derjöre af Hårodsråtten och Swea Hofrått blifwit dömd till 3 års arbete å fästning. Denna dom år nolis gen faststäålld af Kongl. Maj:t, fom tif wal of aunst och nåd mildrat beftraffnins gen till 6 månaders arbete å forreftiondinräntningen på Långholmen. En annan itrlärare, fom uppträrt här å orten för sina willosatsers utspridande, baptisten Hej: renberg, torde ide heller bu utan fin nåpst. Til allmän äklagare hår i länet skall nems ligen ankommit skrifwelse från Juftitefansleren om åtals anställande mot H. för det han i början af innewarande är hål lit fonventiflar i As. — Följderna af lår farevroteternag fria grasserande ha mifat fig så söndrande af både samhällsoch samiljeband, att de, fom sagdt, wäckt be fymmer hos alla, fom ide lätit fig före willas af dessa hycklande profeters hala tunga. J Hallens socken har helt nyli gen fronoberjeningen måst anlitas för att förmå en nyligen ditflyttad dalkarl med husttu att låta döpa deras, fom det på siås, flere år gamla barn, hwilfet flurtigen at föråldrarne lärer utlemnats alldeles nafet, under tillkännagifwande, att de (joräldrarne) ide ämnade återtaga Ddetsamma, sedan det undergått den efter detas åsigt osaliga handlingen; ockjå woro de efter Dopet ide ulfinnandes. Sådanader upptråden förefalla än hår oc ån der i socknarne der läsareprofeterna warit och arbetat på det stora ommånbdelfewerfet. Man har dock största Fål art formoda, det jemtlånningarne icke år det slags folf, fom af några få egennyttiga charlataner, för lata att med werkligt are bete föda fig, i allo låter leda fig i ande ligt och lelumligt sörderf och aflocka fig hwad ret har of umliga egodelar. Ham merdalsborna äro allaredvan på äterwäg från deras himmelåtård — deras reseminnen torde föga uppmuntra fill en färd å nyo — och säferligen hafwa de stort sällskap of andra himmelsfarare, hwilfas naturliga förstånd börjat ljusna och återföra dem till jorden, på hwilken de äro satte att werka för egen och når stans wälsärd, dermed prisande den Gud, fom allenast förmår hjelpa dem till himmelen och fig.