Norrländska Korrespondenten – 28 oktober 1857, sida 2

EN AT m J — mon såsom den onaturligaste far. De bäda älosta flickorna greto äfwen, liksom det warit frågan om en ftor ohjelplig olycka, och den ena fade, att om fadren få djupt wille förnedra dem, skulle de aldrig funna bli gifta, ty hwem wille wäl gifta fig med en sädan der Hhandte werkar-qwinna, hwilfen trampade all qawinligbet under fötterna. Curron lemnade i wredesmod rummet. Modren omfamnade fina stackars barn och utgjör sig i en bitter klagan öfwer de fria och opassande asigter fadren yttrat. De yngsta, Anna och Märtha, den ena tretton den andra tolf är, hade likwäl forblifwit lugna under den allmänna uppe ftandeljen, De hade ännu ide hunnit insupa de dumma fördomar, fom äro få hinderliga wid hwarje förbattring i qwins nans samhällsställning. De gingo in till fadren oh bädo honom att ja lära något yrke. Den yng. sta önskade lara sig bokforing, emedan hon wer särdeles road af att räfna. — Märiga deremot wisade bestämda anlag för teckna oc war derjemte mydet hån dig, ywuket gjorde att fadren lät henne