känn, usling! känn denna arm och war öfwertygad; du har kännt def förmåga en gång förr, fortsatte Cain hänande. Ru mylord har jag fullbordat mitt wärf; — farwäl med dig Francisco. Jag har ölstat dig och gifwit dig vrof derpä. Hata ej mitt minne och förlät mig — ja förlät mig då jag ej mera finnes till, fade Cain wändande fina ögon mot taket. Ja, der är hon, Francisco! — der är bon! och fe! utropade han sträckande bås ba armarue åt höjden, hon ler mot mig — ja Francisco, din helgade mor ler och förlåter — — Meningen hann ej fullbordad; ty Hawte hurst, fom då Cain uppräckte fina armar, blifwit warse en knif i hans gördel, ut. drog den med tankens hastighet och rände den genom piratkaptenens kropp. Cain föll tunat i golfwet under det en allmän uppständelje skedde i sessionssalen. Hawkhurst greps oc) Cain upprestes från golfwet. — Jag tackar dig, Hawkhurst! fade Cain med döende stämma; ännu ett mord bar du att answara för och du har råds dat mig från den förnedringen, ej att do i galgen, men att göra det i ditt