Norrländska Korrespondenten – 3 oktober 1857, sida 2

e. jag, så må han också föra er igenom, swarade Hawkhurst. Men besätiningen war af en annan tanka oc) yrkade att Hawkhurst, fom nos ga kände kanalen skulle öfwertaga Ted ningen. Cain prog fig akterut, hwarefter Hawkhurss gick ut på bogsprötet. — Jag wil göra mitt bästa, mina gossar, fade ban, men skoll ef mig om wi flöta på för att komma i råätta far teden igen. Styrbord litet, — mer flyr: bord, — få ja, — der bafwe wi den rätta passagen, gossar! ropade han, pe: kande på ett något lugnare matten mellan oränningarne, babord litet, — sakta. Hawkhurst, som wiss:e att ban med det första skulle blifwa satt i land, hade beslutat att förlisa skonerten, äfwen om han derwid skulle wåga sitt tif, och förde henne nu utur rännan in bland flips porna. En minut efter sedan han tagit styrningen om hand, stotte hon på twå gånger tätt efter hwarandra och fort der: på den tredje, då bon fom med dredfidan mot winden och kastades på sidan. En korallklippa hade genomiråängrt dess wefa timmer och brädfodring och watiner inströmmade snabbt.