— Från Piteå skriswes: li Aktieteckumgen till en Privatbank för de Norrb. Län har haft sädan framgång ti att aktier tednat8 för omfring En Milti lion Ror rmt. Det är således hopp att de inrättningen fan såttas i werket. Tillfällel g till aktieteckning lärer forfara till medio af så Nov. d. å. ti — Löjtnanten L. A. v. Hedenberg har g förordnats till Controllör wid Bränneriet i Gäddwik under nu instundande Termin. d Hedra din Fader och din Moder. Man finner ofta att menniskan på sin ålderdom röner famma bemötande af fis HF na barn, fom hon en gång sjelf bewifat I. fina gamla föräldrar. Orsaken är ganffa I. tydlig. Barnen lära det af föräldrarne; de fe och höra, och följa eremplet. i Härom skola nu twå historier berättas, af hwilka den förra förtjenar att blifwa ett föredöme och den sednare en warning. En furste träffade under en lust-ridt en flitig och glad landtman, fom war fyge feljatt med åkerbruk, och inlät fig i fame tal med honom. Efter att hafwa gjort några frågor, sick fursten weta, att åfern ide tillhörde bonden, utan att han arbe tade för 30 skilling om dagen. Fursten, som hade och anwände mycket penningar, kunde icke begripa huru det war möjligt att sla sig ftam med 30 sk dagligen, och likwäl wara wid få godt lynne Men den raske mannen i wadmals-:rocken fwar rade honom: Det ffulle ingen nöd gå åt mig, om jag ensam anwånde allt. Jag måäfte för mitt uppehälle åtnöja mig med en tredjedel deraf: med en tredjedel afbe: talar jag min Åuld, och den återstående tredjedelen sätter jag i Sparbanken. — Detta war för fursten en gåta. Men den glade landtmannen fortfor: Jag De lar min förtjenft med mina gamla föräåldrar, som icke mera funna arbeta. oc med mina barn; hos de förra afbördar jag den fårlef, fom de i min barndom be wifar mig, och af de sednare hoppas jag, att de på min ålderdolm ide skola låta mig wara utan bröd. Fursten rördes i sitt sinne, belönade den raske mannens rått: skaffenshet, drog omsorg om hans söner, och den wålsignelse, som hans gamla förs äldrar gåfwo honom, blef återgiswen honom fjelf på hans ålderdom genom täck samma barns understöd. — Men en annan bemötte sin fader, vil: fen genom ålder, fjuflighet och hård bes handling blifwit sjuklig och nåstan fånig, få illa, att denne önstade få fomma på ett hofvital, fom war i orten. Der hope pades han åtminstone att blifwa befriat från de förebråelfer, fom städse der hem ma förbittrade hang ålderdom. Detta war för den otacksamma senen en wål fommen önskan. Jnnan solen gått ned war den stackars gamle gubbens önffar uppfylld. På hospitalet fann den gamle ide al få, fom han önskat Det. Han bad efte någon tids förlopp fin fon bewisa bonor den wålgerningen att sända honom et par lakan, på det han måtte slippa at 2 J eeeeeeehsp?D?.!P( — —