Norrländska Korrespondenten – 26 september 1857, sida 2

junma, fom beräknas komma alt uppgå till fem ellet fer millioner rdr etmt. — Wi hafwa ide lunnat instamma i den åsingt, jom dessa insaåndeare ha walat genom Aftonbladet få vafad, ehuruwal wi hafwa of bekant att den uttrycker en ine om Stockholms börs under sednåre tiden ofta ferjipord onskan of dem, som wilja tillgripa hwad utwåg fom helst, för at ästatfomma nagon fgontkdig tinditna i den nårwarande penningktisen. MD: fun na ide biträda detta förflog, emedan det i flera dänscenden icke synes oss wal ber tanlt o. j. w. — Följande wackra werser, dels hamtas de ur professor Runebergs nyligen utgife na sörslag till Pialmdof för Finland, dels och af Prosten, Kongl. Hospredikanten Joe hannes Dillner i Öner Wahla beatbetare, hafwa blifvit oss meddelude, och fom de röra en af Kyrkans witalfragor, irföra wi dem här, såsom ett ord i sinom tid. Barndopet. 1. Våt barnen komma hit till mig OL den förmener icke: Du sagt det, Jesu, och till dig Wi troqligt barnen flicke. Med tro på ordet af din mund, Som aldrig fan bedraga, Wi dåpe dem Ull dur forbund, Alt dig må walbehaga Dem irtin wård uptaga. 2. Guds nåd i detta watten är, Af nåd, i nåd oss givet. Samwetet belja stkankes bår ) Och loftesord för lijwet. War sjal, o Gud! gij nad dertill Att ewigt tacksam wara; Dem, som, af swaghet, fara will Dit hjertelag serklara, OM oss I tron bewaru. 3. J dopet är Ditt malkibeslut Att wåra sjalar fralsa, Ker of en utit att taga ut J tron till mod och helsa. Lat oss ej fela tröst HU den, Når lögnen oss fordämmet; Du föpt ep, topt of, lefwer ån — Nar tatet gallan tömmer, Ej vig, ej oss du gtömmer. 7 4. Cit arf har fallit på wår ltr, Som ar en skatt i ikon, Af lifwers Herre wi den såit. O Gur, war allt, wår trytkan! Det orp, fom oss förmena wil Dig wåra barn frambåra, De små, som höra hmlen till, Dig fåra och så nära, Är ide Jeju läåra. — C Jesu till vitt dyra dep Församla folken wwa, ) Hwilten nu eck saliga gör I dopet — ide attäöticts smitter borttagas, utan — —q—T—Z QcAQ ——