Första dias tro:as Hop, Lit dem ditt namn Uutfprida; Med Aadans ktaft utjänd din hår M:t himlen segrar winna; Ett Fårahus, en Herde kär, Som din kärlek brinna, Låt oss på jorden finna. Bör Swerige medgifwa frihet åt en religion, enligt hwilken folket underwisas om och bringas att tro det, som uppenbart strider emot Guds ord? Denna fråga befwarad uti ett itidnin: qen Wäåfktaren infördt bref från Tyftland, på följande fått: Hwem år ej religionsfrihet får och dyrbar, friheten att öjwa fin religion utan polisstadgars twång? Men bar ej det swenskå, under Gustaf Adolf för fin religion blödande folket denna frihet, sedan konventikel-lagarne blifwit upphäfda? Skall nu åjwen metgifwas att ofwerqå till en falsk. mot Bibeln stridande lära? Om detta börer till begreppet religionsfrihet, då måste Utan ånven tillåta införandet af och efwergangen till andra från Guds ord ännu mera afwifande låror än den rometska, t. er. den muhamedanska; ja, man maste utsträcka teliqtonebegreppet ända till frihet från asteateliqton. Tyskland fan ide jemföras med Sweris ge. Genom Westfaliska freden blef den romerska läran en gång tolererad och an: lagen fom statsreligron, jemte den prote stantiski, i en del stater. Ett kontraft år och dur ett kontraft, om än så förderfligt till sin sammansattning. Det måste re spekteras. Men Swerige har aldrig för oundir fia utt öppna fin kyrkas portar för de tomerska tilljatserna 1 Gvangelii rena lära. Det oaftadt, skulle landet nu 1857 wånda sigq mor Rom och såga: Kommen barin, J tilljatser, J förwrängningar af Gvangelu rena lära, wi äro beredwillige att mottaga eder. Hwad twingar dere nl? Jatet arnat ån ordet religiongfri: her. Icke safen, ty ingen swensk will trä. da under Det of fom för 300 är sedan blef brutet; ingen swensk will antaga Mas riR obefladade aflelse, tillbedja rocken i Trier, hora measa på latin och twingas att bigta sig för en menniska, innan fon dernas förlåtelse meddelad. Hetta år obestridliat. Hela hvenffr historien wisar det. Således endast panisk ferskräckelje för ett och! Tagom detta ord närmare i ögonsigte! Det är ej sa farligt, om ocfå halfwa Curopa hade der till kapphäåst. Att Proter stantismen till sina principer och till fin fultus år en moratg tll den romerska lå. ran, bestrider ingen, fom känner båda. Antingen år protestantismen fann och fatholicsmen falsk, eller twårtom. På en gäng funna ide twänne till sina gruudprinciper få motsatta befännelser wara sanna. Hwad år nu frihet? Förmågan att unvälja det goda och författa det ons da. Sfulle det då wara fwenffreligiondfrihet, att jemte en fann rehkgionåbefännelse hafwa rättighet att äfwen utwälja en falsk?