Norrländska Korrespondenten – 23 september 1857, sida 3

iiiiii .... täckt med fifrarne. Som dena war aj behofwer påkalladt, gaf Cain sitt bifall och biten lemnade skonerten full af tomma wattenkarl. Nu hände det, att Hämnaren råkat ut för fliltjen midt emot don deAlfarezis, öns guvernörs landthus. Clara hade warseblifwit skonerten, och gifwit den wanliga signalen; ty äfwen för ena sjoman skulle det warit omöjligt att på det ta afständ finna någon skillnad emellan Hämnaren och Försöket. Hon hade ilat ned till grottan, för att der afwakta Eds ward Templemoree anfomst. Sjördfrars nes bår landade just wid sjelfwa mötege olatsen och stormannen sprang ur den, Clara, fom ilat fram att emottaga fin Edward, war fångad af styrmannen in nan hon ännu hunnit mårka fitt misstag. — Heliga jungfru! Hwem år nilffref bon, arbetande art komma 108 från hang famntag. — Er, som är en stor wän till alla wackra flickor! swarade piraten, fortfarande att faslhålla henne. SE ucsungl släpp mig! utropade Clara, wet ni hwem jag är?