Norrländska Korrespondenten – 23 september 1857, sida 2

AAAnnn nade wi döda i land: och jag har en fula genom min fropp, till hwilket allt han är orsafen. Wi sordra rettwisa! Härwid bistods Dawkhurst af nägra bland besaånningen och flere röjer uppe repade ropet: Rättwisa! — Kamrater! 3 fordren räntwisa och i stolen få den, swarade Cain. 3 tkän-. nen alla denna gosse wäl; jag har upp: foftrat honom sedan ban war ett litet barn. Han har alltid afstytt mwärt tefe nadgfärt och har ofta önskat lemna det ehuru det dlifwit honom wägradt. Han anflagade mig efter wåra egna Igar, uplod för blod, och särade mig; men jag bär intet agg til honom derför, emedan han hade rätt i sin antlagelse. Om jag wetat af att han blifwit fart i tand för att omkomma af hunger, slulle jag ej tillåtit der. Hwad brott hare han be: gån? Inter, eller om det war naget, war det emot mig. Han dömdes säledes till döden för intet brott oh ni sjelfwa böjde edra röster deremot. År och ej sanni? — Jo, jo, swarade störsia antalet af piraterna. — Han undkommer nåstan genom ett