Underliga saker sä, s passeca i en del af Kgl. Slortet. Wi skola beråtta hwad wi derom förnummit. En hög person skickar en dag en ordonnans till chefen för ett af gardesrege mentena. Chefen tror att det år för tjenftårender, och inställer sig på utfart tid. Den höge personen säger: Hör du — tv höga personer nyttja inga titlar, ej heller tilltalsorder ni eller de, utan ane wända iill alla menniskor det rent fwenffa du — hör du, säger Han, jag har hört att du år för banan på norra sidan om Målaren. — Ja ers höghet, jag har ju egendom ber. — Men Bildt har egendom på födra sidan, och jag will inter mera af någon annan bana. — Jnom Stånderna åro bod meningarne delade angående södra eller norra danans företräde. — Hur kan man ha olika åsigt om den saken! Af adeln hade jag åtminstone inte wåntat något sådant fom opposition mot regeringens förslag. Rikets första stånd bör alltid föregå de andra med exempel af undergifwenhet och lydnad. Du skall vo tera för Kattineholms -banan .. — Men ers böghet, såsom riksdagaman .. — Inga men! Du år knekt, och du skall lyda. — Jag känner min pligt, oh I tjensten skall jag se — Hwad för flag, wil du räsonnera Gn knekt skall alltid lyda fin chejs ordre Dessutom, du har en förtroendepost, och det måtte wål du weta att det är en konuitutionell prinesp att förtroende embetsmån skola rosta med regeringen. ; — Äh, det år i Engiand det, der man dar ett sådant stvreljesätt; men hår! .. För öfrigt wisste jag ide att detta war en kabinettejfräga. — Hwad pratar du för persilja. Tror du hår fins något Kabineti? Konun gen regerar allena, heter det. — Som jag saqt, du skall rösta för mågen föder om Mälaren. Och så skall du meddela alla officerarne wid ditt regemente, som dafwa polett, att jag befaller dem att infinna fig wid walet till Förstärkt Statsutskott och gifwa sina röster endast åt fås dane fom bifalla anslag till födra linien. Adjö. En annan dag war det Erkebiskopens tur. — Hör på, min käre Reuterdadli, säger den höge personen — du flår styra ditt stånd fom en käring, du. Erkebiskopen försöker komma fram med litet skånska, men han afbrytes: — Har man någonsin förr fett, att det ständ, fom det åligger att utbreda mwörd nad och undergifwenhet för fonungamat ten, det stånd fom år få dra aflönadt för ingenting annat ån just detta ändamål, långt ifrån att uppfolla fin pligt i detta hänfscende twärtom föregår fina får med föredömet af gensträfwighet mot regeringens förslag och afsigter. Sådant stulle inte ha stett under en Wingårds tid!