Norrländska Korrespondenten – 9 september 1857, sida 2

— Här är en wif, sir, som leder upp nil dessa byggningar, fade Hawkburst. Wore det ej best att landa der, då wi, i fall de ej äro befatta, funna söka skydd inom dem, i händelse striden skulle blifwa he? — Sannt, Hawkhurst, fwarade en röst, bwilfen Francisco genast igenkände wara Cains. — Han är säåledes wid lif, tänkte Francisco, och hans blod ännu ej på mina händer. — Tag nu åter till ärorna, gossar! ropade Hawkhurst. Bååarne sllade inåt wiken och Francisco skyndade tillbakas till huset. D Nu mina wänner måsie ni wara ständaktiga, fade han, då han sprang uppför stegen; wi hafwa att göra med förtwiflade män. Jag har bhörr fapte nens och första styrmannens röster, få att det nu är utom twifwel att det är sjörofwaren. Båtarne togo wägen uppåt wiken och komma att landa wid uthusen. Pala upp stegarne och lägg dem för och after på warandan. Sfjut ej, innan ni tagit godt sigte. Wacen ipsta! — Här komma de.