Norrländska Korrespondenten – 15 augusti 1857, sida 2

öfwerhanden äfwen hos dem, som förut warit Franciscoc moständare, ansåg styrmannen det klokast att söka uppgöra saken i godo. — Havwkhurst, fade Francisco, jag har blott en anhållan att göra, hwilken, om den bifalles, skall göra ett slut på all denna split, och den är, att ni låter landsätta mig wid förta kust, hwaraf wi komma i sigte. Om ni och edra an hängare lofwa att göra det, skall jag bedja dem, som bistått mig, att de åter wända till fin pligt. — Jag lofwar det, fade Hawkhurst, och få göra de andra. År det ej få, kamrater? — Bifallet från alla sidor, ropade karlarne, kastande bort fina wapen och blandande sig med hwarandra, som om de aldrig warit annat än wänner. Ett gammalt ordsprak säger, att åf wen tiufwar hafwa heder, och så wisar det sig äfwen ofta wara händelsen. Hwarenda man ombord wisste att denna öfwerenskommelse skulle blifwa noga iafttagen och Francisco gid lika lugnt på däck, fom om ingenting händt. Hawkyhurst, fom insåg att han mäste