Norrländska Korrespondenten – 5 augusti 1857, sida 3

nmAm A A—a:::: CN du missräfnat dig och hafwet skall sluka dessa jordiska skatter, för hwilfas erbhåls lande du badat dina händer i i blod. Nöfware! jag upprepar än en gång, af mig får du ingenting weta. — Gripen denna flicka, mina gossar! ropade Cain. Hon är er, gören med henne, hwad j wiljen. — Fräls mig! o, fräls mig! strek Texesa hällande sig fast i biskopens rock. Sjöröfrarne nalkades redan och höllo på att lägga händer på flickan, då Frans cisco rusade fram från der han fod bat. om kaptenen och kastade undan den främste. — Åren j mån! ropade han, då röfrarne weko ät sidan. Heliga fader, jag wördar er, men, ad! jag fan ej rädda er, fortsatte han dyster. Jag will dock försöka. På mina knän anropar jag er, — wid den kärlek ni har till min mor, — wid den ömbet, ni en gång hyst för mig, — begå ej denna rysliga skändlighet, wänner, fortfor han wändande sig till besättningen, förenen er med mig att beweka er kapten: ni ären för tappra, för hjeltemodiga att fråne fa den wärnlösa oskulden, — huru funnen j wilja ntgjuta denna heliga mans och denna arma skälfwande flickas blod? (Forts.)