Norrländska Korrespondenten – 5 augusti 1857, sida 3

— Jnga, utom denna stackars flida, swarade biskopen; hon är öfwer allt pris, och stall, hoppas jag, snart wara en en gel i himmelen. — Likwäl om hwad ni lärer är sannt, år ju denna werlden en skärseld, hwil. fen man måste genomgå innan man fan ingå i den andra, och denna flida skall anse döden, fom en wälsignelse, i ifems förelse med hwad hon fan wänta fig i fall ni nefar att lemna de upplysningar, jag önskar. Ni har en hel mängd guld och silfwerprydnader för edra kyrkor, — hwar äro de? — De äro bland de packor, fom äro anförtrodde åt min wård. — Huru många har ni inalles? — Omkring hundra. — Will ni wärdigas upplysa mig hwar iag skall finna, hwad jag söker? — Guldet och silfret är ej mitt, utan är ben gudsegendom, åt Hhwilfen de blifwit helgade, swarade biskopen. — Swara raskt; inga widare undan. flofter, min gode man, Hwar fan jag finna det? — Jag säger det aldrig, du blodbes sudlade man; ätminstone i detta fall skall