Norrländska Korrespondenten – 29 juli 1857, sida 3

för få stor del af F. tilllommande löneförmåner, hwaraf han hårigenom kommit i minskning, och dessutom för hans lidanse de äskade 3,000 rdr, allt bto. Böterna åro förwandlade til 4 månaders arbete å fästning samt 4 a 8 dagars matten och bröd, i händelse af bristande tillgång, hwarförutan Sandström skall göra Fogelström offentlig afbön. — Mariestads Weckoblad meddelar angående de den 13 Juni i Leksberg födde fyrlingarne, i dopet kallade Abraham, Isak, Jakob och Sara, att ehuru ve wio födelsen warit lifliga och hwar för sig hade allt utjsende att fortilefwa, Jsaf litwal aflidit efter 6, Adraham efter sO somt Sara efter 15 opgn. Blott Jafeb lefwet sålunda ännu. Förr och Nu. Var lifvet fordom mera stort, Fanns då en högre kraft? Låg i hvad fädren sagt och gjort En större märg och saft? Var tankens grufva mera rik, Och hjertat mera klart? Bar hemmet, som en stilla vik, Blott glädjens segelfart? Ljöd då i verldshistoriens brue En eolsharpas ton, Mer hög än nu, om hopp och ljus, Om kärleken och tron? Föll då blott eld från himlen ned Till himmelskt tungomål? Var ingen afgrundsfackla med Att tända offrens bål? Fanns då ej hat, ej hån och köld, Fick oskuld bättre vård? Och var väl egennyttans böld I hjertat mindre hård? Nej, nej! och tusen gånger nej! Vår tid är lika god Vårt samhåällslif befruktas ej Med tårar och med blod. Hvar vexer kunskap vild som förr? Från enslig klyfta förd Den böljar ju invid vår dörr, Den odlas ju till skörd! Väl står det än i våldets håg Att vinna makt med svärd, Dock förer hvarje jernvägståg Idefrön kring en verld Som ljuset snabb, som rymden vid, Med blixten sjelf till bud, Hvar ädel tanke i vår tid Får tusendubbladt ljud. Och mot idtbevingadt hopp Det ler ett framtids land, Som när Amerika stod opp Vid oceanens rand! E. K.