Norrländska Korrespondenten – 29 juli 1857, sida 2

HA333ngnn — styrka, att inleda honom i ett samtal ehuru förgäfwes, då ropet: fegel ähoj! hördes frin masttoppen. — Der ha wi henne, wid Gud! rös pade kaptenen, svringande upp frän sin plats och derefter lifsom han betänkt sig, genast ätertagande den. Francisco lade handen framför pin: nan, dermed döljande fina ögon, medan armbågen hwilade på bordet. — Er stort stepp, sir; wi fan fe äns da till refwet af bennes toppsegel, sade pawkhurst tittande ned genom skylightet. Kaptenen swåljde hastigt ned nägra glas win, kastade en blick af hat och wrede på Francisco och rusade upp på däck. — Waren raska gossar! ropade faps tenen sedan han skädat fartyget nägra setunder genom fin fifare; det är hon, duka upp suntälten och kifwa ankaret upp mot bogen; i det steppet finns mer filfwer, mina gossar, ån edra kistor tunna rymma, och de goda helgonen i fyrkorna i Goa skola få wänta litet längre på fina guldljusstakar. Besättningen war genast i werksamhet; suntälten siufwades undan och ankarer