VIII. Anfallet. Emellertid Hade hafsbrisen börjat upp: sttiga ute i uppna sjön och strök längs wattenytan till det Håll der stonerten låg för ankar. Kaptenen befallde en man upp i salningen med tillsägelse att Hålla god utkik, hwarefter han började promes nera på däck i fällffap med sin första styrman. — Hon måtte ej seglat förrän ett par dagar sednare, sade taptenen; jag har beråknat det, och war säker på, att få wida hon tager den östra infarten mäste wi snart falla in med henne. Om wi ej få henne i sigte i dag innan mört ningen, stall jag lägga ut i öppna fiön; jag känner wäl til Portugisen. Brisen bar fätt makt med wårt ffepp; lät hissa focken oc fe till att fabeln ej skamfilas. Det war nu längt lidet på eftermid. dagen och middagen hade blifwit ners sänd i kajutan. Kapten nedgick och tog plats wid bordet tillsammans med Fran cisco som åt i stillhet. En eller twå gånger sökte kaptenen, hwars wrede nu afswalnat, och hwars wåänliga känslor mot Francisco äterwändt med fördubblad