Norrländska Korrespondenten – 18 juli 1857, sida 3

1— 82 Hår fe wi hwad of mest år wärdt, Alt ywad wi skatte dyrt och kärt: Ci fjerran finns en bygd, ej nåri, Som år för of hwad denna år. -Här hafma wåra fäder bott, Arbetat, kämpat, hoppats! trott; Hår ärwen wi wår boning fått. Med samma lif och samma lott. Här skola wåra barn ockjå n gång på wåra stigar gå. Ha det wi haft, fe det wi fett, Och be ull Herren fom wi bedt. Gud! skyrda detta fåra land. Från sjö till sjö, från strand till strand Sånk öfver det Din milda wärd, Som fommardagg på rosengärr. Wälsigna hwarje trofast själ, Som ör skar det af bjertat wil; Men flå hwart ondskans uppfåt ned, Som will def fal och stör des fred! Låt det få bli, och wara Ditt, Befolkade, tryggadt, gladt och fritt. På lärlek bördigt som på råd, Och uppsyldt af Din Åndas nåd. Du hulpit det ur mörfer opp, Lifsom en blomma ur sin knopp, Så låt det ock till tidens lut Uti Dut ljus få wecklas ut! Det ljufset år Ditt helga Ord, En sol för himmel och för jord; Gif alt det fart hår lysa må, Och aldrig mer ifrån of gå!