Norrländska Korrespondenten – 18 juli 1857, sida 2

alltid så lycklig; men, fast ni så ofta skickar mig upp i masten M:r Markitall, skulle jag ej stratta, utan det skulle göra mig mycket ledsen, i fall det hände er nägot ondt. — Jag tror er gosse. — jag gör det werkligen, M:r Markitall, sade kaptenen. — Godt, fic! fade premierlöjtnanten, som M:r Temvlemore tyckes inse sitt fel, wil jag låta saken förfalla oh ber hos nom blott att han aldrig will skratta mer. — Ni hör hwad premierlöjtnanten säger, M:r Templemore; det är mycket billigt och jag önskar ej höra några widare flagomål M:r Marfitall låt mig weta, når liket på det der förtoppseglet blir lagadt; jag will hafwa deti ordning til natten. M:r Marfitel aflägsnade fig från halfdäck för att göra efterfrågan härom. — Och Edward, fade kapten Plumbon, så snart premierlöjtnanten aflägsnat ig nog långt att wara utom hörjäll, ag har en bel hop mer att fåga er hirs om, men har ej tid nu. Kom derföre ch spisa middag hos mig; — fom ni